Examinanderna bort från eldlinjen – studentskrivningar vid fronten

Studentexamen har gjort täta mätningar av gymnasieelevers kunskaper i det självständiga Finland – så täta att det bara är tre gånger som skrivningarna inte har hållits och då har det varit på grund av krig. Direkt efter att Finland blivit självständigt stängdes Helsingfors universitet, som ansvarade för studentskrivningarna, och många läroverk på grund av inbördeskriget. Efter vinterkriget år 1940 hann man inte arrangera några skrivningar, och det fanns inte heller några att hålla dem för i början av fortsättningskriget år 1942. Avsaknaden av studentskrivningar hindrade emellertid inte eleverna att bli studenter, utan nämnden beviljade examensbevis på grundval av tidigare kunskaper.

Samtidigt som andra världskriget förstörde Europas storstäder ställde det till oreda i vardagsrutinerna för vanligt folk. De finska ungdomarnas ihärdiga arbete vid skolbänken riskerades bli avbrutet antingen av en inkallelse till fronten eller av arbetsplikt. Under vinterkriget bedrev skolorna fortfarande verksamhet i varierande grad, men när kriget tog slut var verkligheten en annan. Många skolor användes av evakuerade, hade förstörts i bombningar eller låg i de avträdda områdena, och dessutom arbetade en stor andel av lärarna för försvarsmakten och det fanns inte heller tillräckligt med skolmaterial. Avbrott i skolarbetet var inget exceptionellt under svåra förhållanden, men studiemotivationen förblev hög.

Skyttegravskriget under fortsättningskriget skapade förutsättningar för att anordna gymnasiestudier vid fronten, dit unga män och kvinnor som utförde vårdarbete skickades. Vid sidan om korrespondensstudierna ville man även ta undervisningen till fronten, för av militära skäl hade det varit besvärligt att anordna studiepermission. I frontskolan studerade man en gång i veckan och läxorna gjorde man i skyddsrum. Man lovade att inordna en tyst studievrå för pojkarna i främsta linjen – i den omfattning som det över huvud taget var möjligt under krigstillstånd. Många stretade på med näsan i böckerna med sikte på studentskrivningarna, som civila och soldater fick genomgå trots krigets prövningar. Rektorerna, lärarna och föräldrarna ville att examinanderna som studerade vid fronten skulle beviljas några dagars permission innan skrivningarna. Studentexamensnämnden framställde det blygsamma förslaget för högkvarteret att ”de som skulle delta i studentskrivningarna om det bara var möjligt inte skulle skickas ut till eldlinjen veckorna före skrivningarna”.

På grund av studentexamens status ställdes det under kriget även omstridda förväntningar på nämnden. Å ena sidan ville man se till att nivån på examen förblev hög, samtidigt som man ansåg att de som kallats in till fronten inte skulle bestraffas för att de inte hade haft tillräckligt med tid för studierna. Som en kompromiss fick examinanderna som deltog i soldatskrivningarna en studentskrivning som var praktiskt betonad, för att underlätta med tanke på det svåra studieförhållandena. De alternativa rubrikerna i modersmålet år 1944 var välbekanta teman för frontmännen:

Soldaten on hans bibel

Vad historien veto m strävandena till världsfred

Finlands vinterkrig

Mannen av folket i Runebergs diktning

Huru en bok kommer till

Stålets betydelse

Saima kanal och dess betydelse för vårt land

Kaffet, teet och kakaon

Hunden vid fronten och soldatens kamrat

Skolstudierna i ”korsun”

Även om det som skedde vid fronten tog huvudparten av soldaternas uppmärksamhet och tog på krafterna för många, var studierna en konkret påminnelse om att ett annat liv väntade efter kriget. Därför talade man sig varm för studiemotivationen även vid fronten.