Bedömning av skrivprestationer i språkproven enligt lång lärokurs
Bedömningen av skrivprestationen i studentexamensproven i det andra inhemska språket och i främmande språk intresserar både lärare och examinander. Det är förståeligt, inte minst eftersom skrivuppgiften är den enda mer omfattande delen av provet som mäter förmågan att producera text och dess tyngd uppgår till ungefär en tredjedel av provets totala poäng. Skillnaderna mellan den preliminära bedömningen och den slutliga bedömningen väcker också frågor ibland. I diskussioner med lärare återkommer dessutom ofta frågan om vilka kriterier som betonas vid bedömningen. I denna text behandlas bedömningen av skrivuppgifterna i proven enligt lång lärokurs främst utifrån förmågan att förmedla ett budskap och att följa uppgiftsbeskrivningen.
I skrivuppgifterna i proven enligt lång lärokurs skriver examinanden en längre text, vars ämne och behandling fastställs i den valda uppgiftsbeskrivningen. Förutom att uppgiftsbeskrivningen anger vilket ämne man ska skriva om, kan den också innehålla en upplysning om till vem, varför och i vilken situation texten ska skrivas samt i vilken roll examinanden ska skriva texten. Examinanden ska beakta dessa anvisningar i sitt svar. Typiskt anvisas examinanden till exempel att ta ställning till något eller att argumentera för eller emot något, att berätta om eller beskriva någonting. Det finns fyra uppgiftsbeskrivningar, av vilka examinanden väljer en. En nedre och en övre gräns anges för textens längd.
I skrivuppgiften mäts examinandens förmåga att utifrån uppgiftsbeskrivningen självständigt skriva en text som är anpassad efter den givna kommunikationssituationen. Den viktigaste egenskapen som bedöms i svaret är den kommunikativa förmågan, ibland även kallad kommunikativitet eller förmågan att förmedla ett budskap. Kommunikativ förmåga innebär att svaret följer uppgiftsbeskrivningen. Kommunikativ förmåga består av flera faktorer, såsom textens innehåll och struktur samt det språkliga uttrycket. Betoningen på kommunikativ förmåga anknyter till kommunikativ kompetens, som baserar sig på den europeiska referensramen och grunderna för gymnasiets läroplan (GLP).
Bedömningsgrunderna för skrivprestationen beskrivs allmänt i de provspecifika föreskrifterna och mer detaljerat i bedömningstabellen för skrivuppgiften i provet enligt lång lärokurs. De lodräta kolumnerna i tabellen beskriver de aspekter som beaktas i bedömningen. Kolumnerna är, från vänster till höger: kommunikativ förmåga (huvudkriteriet); textens innehåll och/eller behandling av ämnet, strukturens anpassning efter texttypen, språklig bredd, språkriktighet.
I tabellens vågräta rader beskrivs typiska drag för svar på olika nivåer med hjälp av verbala kriterier. Skalan är indelad i tio poängtal (poängkategorierna 99, 94, 84, 74, 64, 54, 44, 28, 14 och 0). Till exempel ”förmedlas budskapet mycket klart, ledigt, flytande och nyanserat” i ett svar som bedöms med 99 poäng. Det är också typiskt att ord- och uttrycksförrådet är brett, idiomatiskt och utmärkt lämpat för sammanhanget.
Utan att närmare gå in på enskilda kriterier kan man beträffande huvudkriteriet, det vill säga kommunikativ förmåga, konstatera att budskapet förmedlas ställvis oklart, men att det ändå fortfarande förmedlas, i ett svar som bedöms med 64 poäng. Budskapet förmedlas däremot ställvis inte alls i ett svar som bedöms med 54 poäng. I ett svar som bedömts med 44 poäng förmedlas budskapet inte alls på många ställen. Mellan poängen 64 och 54 finns således en slags föreställd gräns, ovanför vilken budskapet börjar förmedlas och under vilken det inte längre förmedlas helt. Poängkategorierna 64, 74, 84, 94 och 99 kan i sin tur tänkas skilja åt hur väl budskapet förmedlas utifrån uppgiftsbeskrivningen.
Kommunikativ förmåga innebär att hela texten fungerar väl i den kommunikativa situation som angivits i uppgiftsbeskrivningen. I sådana fall är texten lyckad både vad gäller innehåll och ämne, strukturen är anpassad efter texttypen, språket är väl lämpat för situationen, tillräckligt brett och exakt. Med förmedling av budskap kan man även syfta mer begränsat på enskilda ställen i texten som inte är begripliga. Som exempel kan nämnas kriteriet kommunikativ förmåga i kategorin 54 poäng: ”budskapet förmedlas ställvis inte alls”. Ställvisa brister i förmedlingen av budskapet påverkar naturligtvis hur lyckad och fungerande texten är som helhet.
I alla prov enligt lång lärokurs bedöms skrivuppgifterna utifrån samma kriterier. Det är dock viktigt att notera att den nivå för goda kunskaper som ställts upp i gymnasiets läroplan varierar mellan olika språk och lärokurser. Till exempel har nivån B2.1 ställts upp som mål för förmågan att producera texter i lång engelska (A-lärokurs), medan nivån i andra långa språk har ställts upp på nivå B1.2. Det finns också skillnader i färdighetsnivån för förmågan att kommunicera. Bedömningskriterierna måste alltså tolkas i relation till kraven som ställs på färdighetsnivån. I detta fall måste till exempel ”budskapet förmedlas nyanserat” i poängkategorin 99 p. ha olika innebörd på olika färdighetsnivåer.
Bedömningen av skrivuppgifterna är inte alltid entydig. Vid den preliminära bedömningen kan frågor uppstå till exempel om hur stor mängd som avses med ”i viss mån språkliga fel” i kategorin 74 poäng, eller vad skillnaden är jämfört med ”många språkliga fel” i kategorin 64 poäng. Det frågas också när felen blir så många att de börjar försvåra förmedlingen av budskapet. Ibland frågas det om det finns en förteckning över särskilt allvarliga typer av fel eller särskilt viktiga strukturer som examinanden måste kunna.
På dessa frågor finns det inte exakta och allmängiltiga svar. Bedömningen av texter ska dock inte baseras på att man räknar fel, typer av fel eller använda strukturer, utan i första hand på en bedömning av i vilken grad det budskap som uppgiftsbeskrivningen förutsätter förmedlas. Denna bedömning kan sedan jämföras med beskrivningarna i bedömningstabellen, och dessa kan tillsammans användas som stöd när det slutliga poängtalet fastställs. Studentexamensnämnden har inga som helst ”officiella” förteckningar över viktiga ord eller strukturer. Det finns inte heller några auktoriserade läromedel som används som grund för utarbetandet av uppgifter. Det är färdighetsnivåerna för varje språk och lärokurs som ställts upp i grunderna för gymnasiets läroplan, som avgör nivån på uppgiften och nivån på vilken examinanden bör vara för att kunna förväntas prestera väl i den.
Vid bedömningen av skrivuppgiften är det av avgörande betydelse att examinandens text förmedlar just det budskap som begärs i uppgiftsbeskrivningen. Om texten inte motsvarar uppgiftsbeskrivningen kan den inte heller förmedla det önskade budskapet. En mindre avvikelse från uppgiftsbeskrivningen, till exempel att en obligatorisk inlednings- eller avslutningshälsning eller en rubrik saknas, kan på beslut av censorsmötet leda till ett poängavdrag som är mindre än 10 poäng. Mer omfattande avvikelser bedöms framför allt utifrån kolumnerna ”kommunikativ förmåga”, ”textens innehåll och/eller behandling av ämnet” samt ”strukturens anpassning efter texttypen”. Om examinanden glömmer att följa uppgiftsbeskrivningen eller den får en underordnad roll, kan inte ens en språkligt förtjänstfull text uppnå de högsta poängen.
Genom att följa uppgiftsbeskrivningen styrs examinanden att visa sin förmåga att skriva en text som anknyter till specifika kommunikationssituationer och ämnesområden som testas, och sin förmåga att anpassa språket till dessa situationer och områden. Uppgiftsbeskrivningarna omfattas av provsekretess. De utarbetas så att deras innehåll är tillräckligt avgränsat för att uppgiften ska vara unik och för att svaret ska kunna produceras självständigt under provet.
Det är också viktigt att beakta textens struktur som helhet: behärskande av ordförråd och grammatik räcker inte om texten inte planeras så att den utgör en logiskt uppbyggd helhet som förmedlar budskapet och som är lätt för läsaren att följa. Dessa två aspekter är avgörande för förmedlingen av budskapet.