Gymnasieelevernas vägar till universitetet genom forskarnas ögon

När universitetens studentantagning granskas i ljuset av studentexamensresultat kan både förändringar i antagningsgrunderna för olika ansökningsmål och antalet nybörjarplatser påverka resultaten. Antalet nybörjarplatser påverkar exempelvis söktrycket och de betyg som krävs för antagning. Beslut om nybörjarplatser fattas i undervisnings- och kulturministeriet på basis av högskolornas framställningar. 

År 2020 antogs 18 486 nya studerande till universiteten, vilka placerade sig på olika utbildningsområden (= studieplats mottagen bindande) enligt figur 1 (Utbildningsstyrelsen, 2019). I offentligheten talar man ofta om sökande och antagna, varvid det är skäl att minnas att antalet ansökningar är betydligt större än antalet sökande. Vanligen söker samma person till flera ansökningsmål. Hen kan bli antagen till flera utbildningsområden (varvid alla utom ett av alternativen förfaller) och även bli underkänd till andra områden. Särskilt inom de största utbildningsområdena innefattar samma examenstitel (såsom kandidat i naturvetenskaper) flera olika ansökningsmål med olika antagningsgrunder. 

Svårigheten att bli antagen till universitet kan granskas utifrån antalet laudatur- eller eximia-betyg (LE) som den sökande har avlagt. För alla antagna studerande skedde endast små förändringar i fördelningen av laudaturbetyg 2019–2020 (Pursiainen, 2022), och detsamma gällde LE-betygen. Detta var väntat, eftersom motsvarande fördelning i studentexamensresultaten är stabil från år till år och universiteten årligen antar ungefär lika stor andel av studenterna. År 2019 var inträdesprovet avgörande för de flesta antagna, medan majoriteten år 2020 antogs via betygsurval. Förändringen i antagningsgrunderna påverkade i sig inte antalet eller andelen antagna studerande, till skillnad från förändringar i antalet nybörjarplatser. 

Inom utbildningsområden med högt söktryck skedde dock betydande förändringar i betygen hos dem som fick studieplats, exempelvis inom medicin (inkl. odontologi) i figur 2. Under båda åren hade de antagna till medicin flera LE-betyg, men fördelningarna skilde sig kraftigt åt. Andelen som hade skrivit sex eller sju LE-betyg ökade märkbart år 2020. 

Betygsfördelningarna i studentexamen förändras knappt årligen, och betygen hos dem som antas till universitetet är naturligt högre än genomsnittet för alla studenter. När majoriteten av de studerande år 2020 antogs via betygsurval, steg särskilt medelvärdet av betygen inom utbildningsområden med högt söktryck jämfört med 2019. Skillnaderna mellan områden är dock stora: det finns även ansökningsmål där en stor del av sökande antas eller där nybörjarplatser inte ens fylls. Då stiger inte betygskravet särskilt högt, om inte särskilda tröskelvillkor har fastställts. 

I figur 3 granskas betygen i modersmål (finska), vars medelvärde i studentexamen 2020 låg något över cum laude-nivån (numeriskt 4,22) (Studentexamensnämnden, 2020). Modersmålspoängen räknas inom alla utbildningsområden med betygsurval och mäter därför också hur svårt det är att bli antagen till respektive område. Också betyget i ett långt främmande språk är en central grund för betygsurvalet, varför särskilt betygen i lång engelska berättar en liknande historia. Användningen av andra läroämnen i en sådan jämförelse beror mer på områdesspecifika antagningsgrunder (Fonteyne m.fl., 2017). 

Av de områden som visas i figur 3 var medelvärdet inom psykologi, medicin (inkl. odontologi) och juridik högt redan 2019, men nådde inom de två förstnämnda till och med eximia-nivån (6) år 2020, då 82 % av de nya studerandena inom psykologi och 74 % inom medicin hade skrivit laudatur eller eximia (LE) i modersmål (finska). Inom teknik och naturvetenskaper sjönk däremot medelvärdet av modersmålsbetygen som räckte till antagning något från 2019, sannolikt eftersom de bästa modersmålsbetygen i allt högre grad koncentrerades till områden med högt söktryck. På många områden ligger medelvärdet av modersmålsbetygen mellan cum laude (4) och magna cum laude (5), vilket ger en mer måttlig bild av kraven för universitetsantagning. 

Betygen i matematik, och särskilt lång matematik, har diskuterats brett och kritiskt i samband med betygsurvalet. Detta hänger delvis ihop med att laudatur i lång matematik gav den högsta poängen av alla läroämnen inom de områden där den räknades i betygsurvalet. 

Åtminstone delvis i samband med antagningsreformen har lång matematik i studentexamen ökat i popularitet från 2017 (35 %) till 2020 (44 %), medan andelen kort matematik sjönk från 45 % till 43 % (Studentexamensnämnden, 2021). I universitetens antagning steg andelen lång matematik under samma period från 56 % till 59 % och kort matematik från 30 % till 32 %. 

Matematikkunnande har haft stor betydelse vid universiteten redan före reformen: totalt 86 % av de studerande hade skrivit lång eller kort matematik 2019, och andelen steg till 91 % 2020. Ökningen av andelen som skrivit lång matematik (57 % → 59 %) bland universitetsstuderande torde hänga samman med förändrade antagningsgrunder, eftersom motsvarande andel i studentexamen också steg med två procentenheter (41 % → 43 %). Å andra sidan skulle den betydande ökningen av nybörjarplatser inom teknik 2020 i sig kunna förklara ökningen: inom teknik antogs 577 fler studerande än 2019. En direkt jämförelse mellan samma års studenter och nya universitetsstuderande blir dock problematisk även eftersom universitetsstudier 2020 i genomsnitt påbörjades först vid 22,8 års ålder (YLE, 2021). 

De största andelarna som skrev LE i lång matematik återfinns 2020 inom medicin (76 %), veterinärmedicin (70 %), teknik (47 %) och psykologi (34 %), där matematik var en grund för betygsurvalet och vilka – möjligen med undantag för teknik – hör till de mest söktrycksutsatta områdena. 

Om man granskar vart de som skrev LE i lång matematik totalt placerade sig 2020, fick teknik den största andelen (37 %). När man också räknar med natur-, medicin-, ekonomi- och samhällsvetenskaper, där matematikpoäng räknas i betygsurvalet, omfattar dessa områden redan 84 % av dem som skrev LE i lång matematik. Bland områden där matematik inte krävs fick juridik och humaniora de största andelarna av LE-skrivare i lång matematik (3 % vardera), och andelen förändrades knappt från 2019. Denna fördelning signalerar att de bästa i lång matematik söker sig till områden där de kan använda sin kompetens. Taktiskt skrivande av lång matematik (dvs. att jaga högsta poäng även om matematik inte behövs) framstår som begränsat i dessa siffror. 

Utbildningsområdet pedagogik är ett gott exempel på kort matematikens betydelse. År 2020 blev matematik (lång eller kort) ett av kriterierna i betygsurvalet till pedagogik i alla universitet. Denna förändring syntes nationellt som en ökning av andelen antagna som skrivit kort matematik (sex procentenheter jämfört med 2013–2015), medan andelen som skrivit lång matematik inte förändrades (Korpi, 2024). 

De som skrev LE i kort matematik och antogs till universitetet placerade sig oftast inom ekonomi (22 %), följt av pedagogik, samhällsvetenskaper, humaniora och naturvetenskaper med andelar på 11–14 %. När betygsurvalet räknar poäng för antingen lång eller kort matematik räcker kort matematikens betyg på många områden för antagning. 

Realämnena är inom många utbildningsområden ämnesspecifika substansämnen, och valet av dem i gymnasiet påverkar ansökan till universitetens olika utbildningsområden: exempelvis vill man inom historieutbildningar ha studerande som skrivit historia. 

I studentexamen når sju realämnen en skrivarandel på över 20 procent (tabell 1) (Studentexamensnämnden, 2021). I gymnasiet kopplas valet av realämnen till den studerandes styrkor och intressen (Eccles & Wigfield, 2020), men även högskolornas antagningsgrunder påverkar valen (Wigfield & Cambria, 2010). 

Det viktigaste budskapet i tabell 3 är att placeringen av dem som skrev LE i varje realämne hänger samman med intresse: deras höga betyg ger en bättre möjlighet att söka sig till och bli antagen inom ett område som intresserar dem. Andelarna visar dock inte direkt vilka realämnespoäng som räknats i antagningen inom olika områden. Dessutom antogs många via inträdesprov. Procentandelarnas betydelse beror också på antalet nybörjarplatser. Exempelvis veterinärmedicin och psykologi är områden med mycket högt söktryck och syns därför knappt i tabell 3, även om de antagna där typiskt har flera LE-betyg. 

Intressets kraft syns även i att 83 % av dem som skrev LE i fysik i antagningen 2020 placerade sig inom teknik, medicin och naturvetenskaper, trots att fysikens LE-betyg inom realämnen skulle ha gett flest poäng även inom områden där vilket realämne som helst godkänns i betygsurvalet (t.ex. pedagogik).  

Gymnasierna har redan i flera år varit kvinnodominerade till antalet: år 2020 var 59 % av gymnasieeleverna kvinnor (Studentexamensnämnden, 2020). I studentexamen är de centrala språken och matematiken kvinnodominerade, liksom de flesta realämnen – endast i fysik, historia och samhällslära är männens andel större. Kvinnor har dessutom ett högre medelvärde i studentexamensbetygen än män i nästan alla ämnen. Männens medelvärde är högre främst i lång matematik och lång engelska. 

Könssegregeringen i både studentexamensprov och ämnesval i gymnasiet, som sträcker sig ända till betygen, överförs i antagningen till universitetet (Kaleva, 2023). I figur 6 visas könssegregeringen på universitetens utbildningsområden enligt examenstitel. Majoriteten av områdena är kvinnodominerade 2020; endast teknik och ekonomi är mansdominerade. Kvinnodominansen har också förstärkts sedan 2013–2015, då även idrottsvetenskaper och naturvetenskaper var mansdominerade utöver de två förstnämnda. 

Könssegregeringen på utbildningsområdena är knappast ett positivt fenomen ur samhällssynpunkt: inom varje område kunde en jämnare representation av manliga och kvinnliga perspektiv bland framtidens experter ses som en styrka. Fenomenets rötter finns redan i högstadiet och gymnasiet, och inga enkla lösningar för att förbättra situationen syns i horisonten. Det är en godtagbar grund för unga att välja enligt sitt intresse, men intresseområden kan breddas om information och perspektiv på olika nuvarande och framtida branscher blir mer tillgängliga (Kaleva, 2023). 

Antagningsreformen 2020 separerade betygsurvalet och inträdesprovet från varandra, medan studerande tidigare ofta placerades i en gemensam antagningskö baserat på sammanlagda poäng från båda. I poängsättningen för betygsurvalet 2020 betonades arbetsmängden i gymnasiet inom varje ämne, vilket väckte oro särskilt i gymnasierna. Reformen förändrade också populariteten för vissa ämnen i studentexamen: antalet som skrev lång matematik ökade och andelen som skrev hälsokunskap bland realämnen sjönk. 

När man granskar andelarna av dem som skrivit olika studentexamensprov bland de antagna studerandena fortsatte andelarna att avvika från motsvarande andelar i studentexamen, men förändringen jämfört med 2019 var liten. Utbildningsområdenas kompetensbehov förblev oförändrade och även den reformerade antagningen producerade studerande med liknande kompetensprofil. En betydande förändring skedde dock inom vissa områden med högt söktryck, där andelen av de bästa studentexamensbetygen steg tydligt. 

Intresset för vissa gymnasieämnen syntes 2020 också genom att studerande sökte sig till utbildningsområden nära dessa ämnen. De som skrev de bästa betygen (L eller E) i lång matematik och fysik – ämnen som ger höga poäng i betygsurvalet – sökte sig fortsättningsvis till områden där dessa kunskaper behövs. Taktisk ansökan till andra områden framstod som liten.  

År 2026 kvarstår uppdelningen mellan betygsurval och inträdesprov i universitetens studentantagning. Däremot harmoniseras poängsättningen jämfört med tabellerna från 2020 (Yliopistovalinnat todistusvalinta 2026) och antalet olika inträdesprov minskas (Yliopistovalinnat valintakokeet 2026). Detta kan påverka gymnasieelevernas val, men utbildningsområdenas kompetensbehov och därmed kopplade antagningsmönster torde knappast förändras vid universiteten: de förändrades knappt heller 2020, då antagningsgrunderna ändrades mer omfattande. Gymnasieelever som siktar på universitetsstudier bör även fortsättningsvis satsa på de ämnen som behövs inom de områden de ämnar studera. Kunskaper i modersmål, långt främmande språk och matematik (lång eller kort) behövs brett i universitetsstudier. Utöver dessa har varje område sina egna särskilda behov gällande ämnesval. 

Gymnasieelevernas vägar till universitetet kommer framöver att möta stora utmaningar, samtidigt som högre utbildnings betydelse för nationell framgång och välfärd förblir stark. Nivån på universitetens finansiering är ett centralt ramvillkor. Minskande årskullar kommer inom en nära framtid att pröva studeranderekryteringen först i gymnasierna och senare i universiteten. Målet att hälften av en årskull ska avlägga en högskoleexamen är också viktigt: andelen med högre examen i Finland ligger fortfarande under OECD-genomsnittet (Statsrådet, 2025). Genom antagningsgrunderna kan man påverka att universitetsstudier inleds i yngre ålder än i dag. Om ett utbildningsområde har god sysselsättning är ökningar av nybörjarplatser motiverade. 

Kanske det mest bestående i denna föränderliga situation är att kravnivån i universitetsstudier bestäms genom internationell konkurrens. Detta är en fortlöpande utmaning både för universitetsutbildningens kvalitet och för grunderna för studentantagning.